05.30: Startade dagen som en hjälte. När ljuden från tidningen som damp ner i brevlådan väckte mig ur mitt slumrande paradis - smällen antydde ett extra tjock nummer - insåg jag att ingen var vaken. Jag väckte min herre genom att slicka honom i ansiktet. Han verkade arg på sig själv för att han sovit för länge för han skrek och viftade med armarna. Hans irritation verkade, för ett ögonblick, nästan vara riktad mot mig vilket är helfjantigt eftersom det var jag som såg till att han inte fick sparken. Konstigaste grejen dock: Han gick inte till jobbet utan satte sig med en balja kaffe och det extra tunga numret av morgontidningen. Det verkar som om han gör detta en gång i veckan men jag fattar fortfarande inte varför.

07.30: INVASION!!! Folket som bor granne med oss gjorde entre i sin trädgård nyss. Uppenbarligen för att invadera och befästa vårt hus. Genom att skälla och morra informerade jag dem att om de kommer närmare huset ska jag slita varenda lem ur kroppen på dem. Jag lyckades förhala invasionen. Detta upprepas varje dag och man tycker ju att de borde fatta galoppen till slut. Min herre assisterade genom att också skrika. Jag tror inte de hörde honom men det var snällt av honom att vilja hjälpa till.

10.00: Jag blev tvungen att flytta eftersom solfläcken jag så skönt somnat i, flyttat sig ett par decimeter. Det är inte lätt att vara hund.

13.00: Jag har världens mest omtänksamme herre. Låt gå för att han lämnade mig ensam i flera timmar men han hade i alla fall lämnat en överraskning till mig på köksbänken. Han hade till och med slagit in den. Den biten hade han gärna kunnat skippa eftersom det resulterade i att jag fick en massa plast i tänderna. Biffarna var supersmarriga, även om de var lite frusna i mitten. Jag vill inte verka otacksam men att hacka sig igenom fem centimeter stenhård biff är väl kanske inte världens roligaste.

14.00: Det var INTE roligt när min herre kom hem och upptäckte att jag inte ätit upp plasten runt min fina present. Han bara stod och pekade på alla plast bitar och yrade hysteriskt. Jag är ledsen, men han borde veta att plast ger mig gaser som inte är av denna värld. När han rullade ihop den extra tunga morgontidningen förstod jag att han tappat förnuftet så jag ilade iväg mot dörren som lyckligtvis var öppen.

16.00: Spenderade eftermiddagen med flickorna. En mycket produktiv dag. Jag lyckades märka två hela kvarter. "Skvätt som en plätt" är vårt motto. Vi tog ett mellanmål vid vårt favoritfik. Lite köttslamsor och brödkanter som serverades i runda tunnor med mycket lättflyttade lock. Sprang ihop med den där Sebbe som lyfte sitt ben irriterande nonchalant. Tror han verkligen att jag inte känner till hans lilla romans med den där hyndan Miffan från grankvarteret? De senaste tre månaderna fanns det inte en hane i stan som INTE befann sig utanför hennes staket och Sebbe fanns längst fram i gruppen. Jag förklarade för honom att jag inte vill ha med honom att göra.

17.00: Vilken överraskning!!! På vägen hem såg jag en skock skator som mumsade på en liten platt ekorre. Efter ett par dagar i solen hade kroppen mognat och utstrålade en arom som fick mina näsborrar att fladdra i samtycke. Jag rullade mig i den exotiska aromen i flera minuter och när jag ställde mig upp utstrålade jag verkligen Cologne De Vägdöd. Låt Sebbe dregla över Miffan. Han vet inte vad han går miste om.

18.00: Av alla tillfällen att få ett bad! Min herre, fortfarande sur över plastincidenten, tvingade mig att stå ute i den kalla kvällsluften medan han schamponerade och skrubbade mig gång på gång. Varje gång jag skakade av mig allt vatten så blev han också blöt. Tillslut stod han och skakade. Varför i hela världen gör han sådana här saker?

21.00: Dags att sova, fast jag får inte sova i sängen när någon är hemma. Ahhh, en hunds liv.

Text: Henrik Fagelberg (översättning)

Källa